|
De droppformade cohesiveimplantaten är sällan nödvändiga att använda vid kosmetisk bröstförstoring. De kan vara till hjälp för att bygga upp bröstet efter bröstcancer samt vid operation av en bröstmissbildning som innebär frånvaro av stora bröstmuskeln och av bröstkörteln. De droppformade cohesivegelimplantatens (DCG-implantat) kanter syns sällan vid stillasittande, men ofta vid (arm) rörelser.
Om ett DCG-implantat hamnar det minsta snett i sin ficka syns det lätt (se även nedan under kapselbildning), särskilt hos magra patienter. DCG-implantat kräver 1-2 cm längre snitt än silikon- och koksaltimplantat. Om snittet vid DCG-inlägg görs för litet kan det hårda implantatet ”gå av” (frakturera) vid inläggandet; ibland utan att kirurgen märker det!
I en vetenskaplig studie från Israel (av plastikkirurgen Michael Scheflan med fler i Journal of Esthetic Surgery 2006;26:530-536) fick 235 kvinnor och 11 erfarna plastikkirurger se bilder på kvinnor före och efter bröstförstoring. 15 av dessa patienter hade fått runda implantat inlagda och 15st hade fått anatomiska. Kvinnorna såg ingen skillnad mellan de två grupperna. Plastikkirurgerna hade nästan lika svårt att se skillnad mellan de som fått runda och de som fått anatomiska implantat.
Koksaltimplantaten känns vanligen litet mera i fåran under bröstet än silikonimplantaten. Hos mycket magra patienter känns dessutom koksaltimplantaten även mera ut mot armhålan och bröstbenet. Det finns också koksaltimplantat med mera projektion framåt och litet smalare bas mot bröstkorgen. De används endast hos patienter med smal bröstkorg eller med smalbasiga bröst. I mycket sällsynta fall kan hos extremt magra patienter implantaten kännas och ibland synas lite grann genom huden, och dessa patienter kan därför ibland tillrådas att lägga in silikonimplantat.
|