Fakta om bröstförstoring

De olika implantattyperna

Silikonimplantat Har funnits sedan 1963. Flytande silikon (en kroppsfrämmande kiselförening) omsluts av ett mycket tunt hölje av fastare silikon. Det tunna höljets hållbarhet underhålls genom ”smörjning” av små mängder läckande silikongel. Finns i runt utförande.

Cohesiveimplantat (”hallongele”) Har funnits sedan 1993. Dessa implantat har en mer trögflytande silikonblandning (silikongel) än vanliga silikonimplantat och silikonhöljet är tjockare. De har tagits fram främst för att minska risken för bindvävskapselbildning (se nedan) och för att hålla bättre. Cohesiveimplantaten finns i tre olika grader av fasthet. Även de mest fasta cohesiveimplantaten med det mest trögflytande silikoninnehållet och det tjockaste höljet släpper igenom (kroppsfrämmande) silikonpartiklar, men betydligt mindre än vanliga silikonimplantat. Finns i runt och i ”droppformat” (anatomiskt) utförande.

Koksaltimplantat Har funnits sedan 1969. En blandning av sterilt vatten och sterilt koksalt (NaCl) av samma koncentration som omgivande kroppsvätskor (steril, fysiologisk blandning = ”kroppens egen salt-vattenbladning”) omsluts av ett fast silikonhölje. Höljet är tjockare än hos vanliga silikonimplantat men betydligt tunnare än cohesiveimplantaten och släpper ej igenom silikonpartiklar. Finns i runt utförande och i en högprofilvariant med mindre diameter vid basen mot bröstkorgen och med mera projektion framåt.

Kommentarer till de olika implantattyperna

Bröstform och ”naturlighet” Vid bröstförstoring blir bysten större, mer utfylld och fastare, men grundformen blir väsentligen densamma. Bröstens infästning mot bröstkorgen, bröstvårtornas höjdläge och eventuell asymmetri i form påverkas ej vid operationen. Storleksasymmetrin kan dock utjämnas.

Runda implantat ger på plats genom tyngdlagens inverkan på implantaten mera ”framåtput” i profil (framåtprojektion) inom bröstens nedre del. Man får alltså inte fula, onaturligt runda bröst med implantat som ter sig runda när man tar i dem.

De droppformade cohesiveimplantaten är sällan nödvändiga att använda vid kosmetisk bröstförstoring. De kan vara till hjälp för att bygga upp bröstet efter bröstcancer samt vid operation av en bröstmissbildning som innebär frånvaro av stora bröstmuskeln och av bröstkörteln. De droppformade cohesivegelimplantatens (DCG-implantat) kanter syns sällan vid stillasittande, men ofta vid (arm) rörelser. Om ett DCG-implantat hamnar det minsta snett i sin ficka syns det lätt (se även nedan under kapselbildning), särskilt hos magra patienter. DCG-implantat kräver 1-2 cm längre snitt än silikon- och koksaltimplantat. Om snittet vid DCG-inlägg görs för litet kan det hårda implantatet ”gå av” (frakturera) vid inläggandet; ibland utan att kirurgen märker det! I en vetenskaplig studie från Israel (av plastikkirurgen Michael Scheflan med fler i journal of Esthetic Surgery 2006;26:530-536) fick 235 kvinnor och 11 erfarna plastikkirurger se bilder på kvinnor före och efter bröstförstoring. 15 av dessa patienter hade fått runda implantat inlagda och 15st hade fått anatomiska. Kvinnorna såg ingen skillnad mellan de två grupperna. Plastikkirurgerna hade nästan lika svårt att se skillnad mellan de som fått runda och de som fått anatomiska implantat.

Koksaltimplantaten känns vanligen litet mera i fåran under bröstet än silikonimplantaten. Hos mycket magra patienter känns dessutom koksaltimplantaten även mera ut mot armhålan och bröstbenet. Det finns också koksaltimplantat med mera projektion framåt och litet smalare bas mot bröstkorgen. De används endast hos patienter med smal bröstkorg eller med smalbasiga bröst. I mycket sällsynta fall kan hos extremt magra patienter implantaten kännas och ibland synas lite grann genom huden, och dessa patienter kan därför ibland tillrådas att lägga in silikonimplantat.

Kapselbildning Kapselbildning är en onaturligt kraftig ärrbildning runt implantatet (ett försök av kroppen att kapsla in det kroppsfrämmande materialet). Kapselbildningen är inte farlig för hälsan men är smärtsam, och bröstet känns onaturligt och står rakt ut i alla kroppslägen (t.o.m. i liggande ställning). Tillståndet åtgärdas i narkos med uttagande av implantatet, genomskärande av kapseln och återinsättande av implantatet. Kapselbildning drabbade till för cirka tio år sedan ofta var fjärde, och enligt vissa vetenskapliga rapporter, t.o.m. varannan patient som genomgick kosmetisk bröstförstoring. Med moderna implantat och modern operationsteknik (bl.a mycket noggrann blodstillning med fiberoptiskt ljus som hjälpmedel) har risken för kapselbildning sjunkit betydligt. Enligt olika färska vetenskapliga rapporter kan man räkna med att minst 5-10 % av patienterna drabbas av kapselbildning vid användande av silikonimplantat. Vid cohesiveimplantat har kapselbildning angivits till 10% i en studie 2004 och senast till 4.8% (juni-05, Akademikliniken, Stockholm) När kapselbildning inträffar vid de anatomiska (och därmed asymmetriska) cohesiveimplantaten måste hela kapseln avlägsnas kirurgiskt, alternativt måste implantatet läggas under kapseln. Implantatet lägger sig annars lätt i ett felaktigt läge. Båda dessa ingrepp tar lika lång tid eller längre tid än ursprungsoperationen. Vid kapselbildning runt runda implantat (silikon, cohesive gel eller koksalt) behöver kapseln bara skäras igenom. Ett betydligt enklare och mera okomplicerat kirurgiskt ingrepp. Med koksaltimplantat får högst 1-2 % besvärande bindvävskapslar och det finns vetenskapligt beskrivet så låg risk som under 0,2 % (vi har själva 0,5 %).

Risken för att implantaten går sönder Alla sorters implantat kan gå sönder, men de behöver inte göra det. Enligt en prisbelönt, vetenskaplig dansk studie från år 2000 hade silikonimplantaten i 62 % av fallen gått sönder inom tio år. Siffror för cohesiveimplantat föreligger ännu ej då de endast funnits sedan -93, men kollegor har redan rapporterat om trasiga implantat. Koksaltimplantaten har efter tio år gått sönder hos endast 1 % av kvinnorna enligt en veteskaplig studie. Under de senaste gemensamma 40 åren av plastikkirurgisk verksamhet (av totala gemensamma 60 år) har vi (Maj & Mats Malm) huvudsakligen lagt in koksalt implantat. Sedan 1997 lägger vi in 200 +/-20 implantat/år. Under hela genensamma 40årsperioden har endast 3 st implantat gått sönder av totalt ca 3000 inlagda!!! (Delvis beroende på de "små knep" vi har.). Vi tror att de som gått sönder har haft något litet tillverkningsfel (för tunt hölje). En patient som opererades med inlägg av koksaltimplantat hos oss i december-05 fick sju veckor senare en så kraftig spark mot ena bröstet att det uppstod två revbensfrakturer och implantatet trycktes ut i operationssåret MEN IMPLANTATET HÖLL! (Vi säger därför till utövare av mycket våldsamma sporter att för säkerhets skull ta det lugnt i 3 månader). Sammanfattningsvis tycker vi att koksaltimplantaten mycket sällan går sönder i våra händer.

Vad händer när implantaten går sönder? När silikon- och cohesiveimplantaten går sönder bildas vävnadsretande klumpar runt vilka det bildas en våldsam ärrbildning och skrumpning. Förändringen ger smärtor och måste vid ett narkosingrepp skäras ut och klippas bort. Detta kan vara svårt och även riskabelt, särskilt om silikonet tryckts upp mot blodkärls-nervsträngen i armhålan. Därför skall silikon- och cohesiveimplantat bytas åtminstone vart 12-15:e år. När ett koksaltimplantat går sönder sjunker höljet ihop, den kroppsegna saltblandningen rinner ut i bröstet och kissas ut. Då det ej blir några vävnadsreaktioner behöver ett koksaltimplantat ej bytas med regelbundna intervall utan bara om det skulle gå sönder. Då kan det till och med bytas ut i lokalbedövning (i vart fall om det byts ut inom 2-3 veckor efter att det har gått sönder)!

Kan implantatmaterialen vara farliga? Flera stora studier har visat på att det inte finns någon ökad risk för sjukdomar hos personer med silikonimplantat (långtidsstudier för cohesiveimplantat föreligger ännu ej). Den största studien från USA, omfattande 87000 kvinnor, visade ingen ökad risk för bröstcancer, annan cancer eller bindvävssjukdom (där ledgångsreumatism är vanligast).

Garantier Mentor bildades 1969 i USA. Mentor är störst på USA- och Europa marknaderna, och lämnar livstidsgarantier på alla sorters implantat oavsett orsak till att de går sönder. Samtliga mentorsimplantat är också godkända av den Amerikanska Socialstyrelsen (FDA). Det finns för närvarande 19 olika implantat på marknaden. Dom är bl.a. tillverkade i Kina och Sydkorea. Garantierna varierar. Mentors implantat tillverkas i Europa och USA. Mentors implantat är därför dyrare.